Bosättning angränsande till familjens Salahs mark. Foto: S-S. Bergstedt
År 1992 bestämde Muhannad Salah att han skulle flytta till byn Chochalh utanför al-Khader i Betlehems län. Byn hade varit övergiven sedan 1967 då palestinierna flydde från de israeliska styrkorna. Muhannad ville flytta dit för att skydda jorden och odla vindruvor och fikon.
– Vi palestinier älskar vår jord och tar väl hand om den, säger Muhannad. Jorden är som ett barn för oss.
Muhannad berättar att Israel började bygga ut bosättningar i området efter Osloavtalet som signerades 1995. Då delades Västbanken in i område A, B och C. Byn Chochalh ligger i område C, det område som täcker 60 procent av Västbanken och där de flesta bosättningarna ligger. I område C har Israel full kontroll över bland annat säkerhet, infrastruktur och byggnation [2]. Idag är byn Chochalh omringad av bosättningar, det vill säga israeliska samhällen på Västbanken. Bosättningarna är enligt internationell rätt illegala eftersom en ockupationsmakt inte får förändra demografin i ett ockuperat område. Expansionen av bosättningarna krymper dessutom utrymmet för palestinierna att skapa en egen sammanhängande stat [3]. Chochalhs yta har på grund av bosättningarnas expansion i området minskat från 30 000 dunums till 2 800 dunums [4].
Medan bosättningarna är bekväma moderna samhällen saknas det både el och vatten i Chochalh, där invånarna bor i enkla stenhus med jordgolv. Israel kontrollerar vattenresurserna i område C och vägrar palestinier rätten att bygga vattenbrunnar [5]. Trots dessa problem stannade Muhannad kvar, gifte sig och skaffade familj. Efter att Muhannad och hans familj flyttat till byn kom det fler familjer från det närliggande samhället al-Khader och flyttade in.
– Vi bestämde oss för att stanna trots att vi inte hade några bekvämligheter. Det inspirerade fler att komma, säger Muhannad.
Israeliska bosättare i område C lyder under civillag, medan palestinier i område C lyder under militär lag. Det leder till att de systematiskt förvägras sina rättigheter och inte kan påverka beslutsfattandet över det område där de bor [6]. Muhannad och hans familj har flera gånger attackerats och trakasserats av bosättarna i närheten. I mars 2016 kom det en grupp bosättare och tände eld på Muhannads hus. När Muhannad anmälde incidenten på polisstationen i den närliggande bosättningen så blev han själv fängslad och anklagad för lögn, och uppmanades att flytta från Chochalh. Men eftersom Muhannad har bevis på ägarskap för sin mark så kan han inte tvingas bort från marken. Efter den här incidenten har bosättare och israeliska soldater närmat sig Muhannads hus flera gånger. Bland annat visar Muhannad oss hur de har förgiftat fikon och oliver från hans odlingar. Två veckor innan vi träffar Muhannad kom israeliska soldater till familjens hus vid midnatt och riktade sina gevär mot dottern Sidra.
– Jag var inte rädd för soldaterna. Jag sa till dem att det här är vår mark, säger Sidra till oss.
Muhannad avslutar vårt möte med att säga:
– Vi vill inte kämpa mot israelerna, vi vill leva i fred med dem. Vi önskar bara ett lugnt liv. När jag flyttade hit var det inte för att förstöra Israel, det var bara för att kunna leva av min mark. Vi stannar här tills vi dör.
Muhannad och Sidra Salah. Foto: S-S. Bergstedt